Skolan har spelat en stor roll för hur den samiska befolkningen i Sverige behandlats. Så långt tillbaka som till 1600-talet finns det exempel på skolor grundade i norra Sverige för att kristna den samiska befolkningen. Kristen mission bland samer är att betrakta som ett slags dåtidens ”svenskifiering”. Undervisningen bedrevs emellertid på samiska eller finska och av de två första samiska böckerna som gavs ut 1619 var det en som var en samisk ABC-bok. I takt med att utbildningssystemet utvecklades blev det vanligare att samiska barn kunde undervisas på antingen samiska eller svenska och under slutet av 1800-talet förekom det även att nybyggares barn gick i sameskolor.

Runt sekelskiftet 1900-talet skedde dock en tydlig förändring i förhållningssättet till samernas skolgång, vilken innebar att de renskötande samernas barn skulle gå i särskilda skolor för att kunna uppfostras till goda samer medan övriga samiska barn skulle gå i skolor där de fick en svensk skolgång och betraktades som svenskar.

De särskilda skolorna för renskötandes barn var under de första tre åren ambulerande och förlagda till fjällvärlden om sommaren. Den skolformen kallades kåtaskolor eftersom barnen sov och undervisades i kåtor i föräldrarnas närhet. Tanken med detta var att barnen inte skulle vänja sig vid en bofast kultur utan fostras och utbildas för en framtid som renskötande samer. De särskilda skolorna för renskötande samers barn har i efterhand kritiserats för att de samiska barnen fick en mycket mer begränsande utbildning än andra barn samtidigt som själva idén med dessa skolor hade kulturseparerande inslag. Vidare finns det också många som vittnat om hur illa barnen behandlades i dessa skolor.

Under 1930-talet började kåtaskolsystemet avvecklas, men den särskilda skolgången för renskötande samers barn fanns kvar inom det som kallas nomadskolan där barnen fortfarande undervisades på internat men nu bodde i skolhem. Från och med 1962 blev det frivilligt för renskötande samers barn att gå nomadskola och kort därefter ändrades namnet till sameskolan. Det skulle dock dröja ända tills 1980-talet innan samerna själva fick medbestämmande över skolorna.

Vidare läsning:

1. Lindmark, Daniel (2006). En lappdrängs omvändelse: Svenskar i möte med samer och deras religion på 1600- och 1700-talen. Umeå: Centrum för samisk forskning.
2. Lindmark, Daniel (2016). Svenska undervisningsinsatser och samiska reaktioner på 1600- och 1700-talen. I: Daniel Lindmark & Olle Sundström (red.), De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna: En vetenskaplig antologi, del 1. Skellefteå: Artos & Norma bokförlag, s. 341–369.
3. Sjögren, David (2010). Den säkra zonen: motiv, åtgärdsförslag och verksamhet i den särskiljande utbildningspolitiken för inhemska minoriteter 1913–1962. Diss. Umeå : Umeå universitet, 2010.
4. Svonni, Charlotta (2023). Utbildning för samer: ambitioner och praktiker i nomad- och sameskolan från 1950-tal till 2010-tal. Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2023.