Små barn läser med hela kroppen

Med fokus på att väcka läslust hos de allra minsta har förskollärarna Caroline Bengtsson och Anna-Karin Svensson utvecklat ett eget arbetssätt.
– Vi möter varje barn där det befinner sig i stället för att betrakta läsning som enbart en tyst, stillasittande stund. Då kan barnen växa med berättelsen och själva bli aktiva medskapare, säger Caroline Bengtsson.

En oväntad upptäckt
Grunden till arbetssättet lades när förskolan i Helsingborg drabbades av en brand och behövde arbeta med ett begränsat material. Samma böcker fick läsas om och om igen. Då upptäckte pedagogerna hur barnen tog sig an berättelser fysiskt, som att krypa som sniglar för att ”läsa” en bok om sniglar.
– Det var något magiskt som hände. När de kröp runt på golvet som karaktärerna i boken märkte vi att ettåringar inte bara lyssnar med öronen utan även med händerna, fötterna och hela sig, berättar Anna-Karin Svensson.
På denna insikt byggde man vidare och skapade en metod där en och samma bok fungerar som en samlande kraft för alla barn, oavsett var de befinner sig i sin språkutveckling.
Berättelsen om Vanten – en plattform
Ett exempel på hur detta arbetssätt ser ut i praktiken är projektet med folksagan Vanten, som startade för att bygga en starkare vi-känsla i barngruppen. Sagan börjar i skogen, och det gjorde även förskolans arbete med boken.
– Vi var på en naturpromenad och barnen upptäckte en mystisk Lovikkavante i en lövhög och därefter själva boken. Nyfikenheten väcktes direkt när de satt tillsammans i skogen, tittade i boken och började leta efter djuren som finns i boken, berättar Caroline Bengtsson.
På avdelningen har pedagogerna sytt en stor vante i filt som barnen kan krypa in i för att fysiskt bli en del av sagan. Tillsammans med sagoväskor fyllda av gosedjur görs berättelsen greppbar och levande. Barn som ännu saknar verbalt språk kan visa vad de vill fokusera på. Om ett barn håller i räven blir räven utgångspunkten för dagens läsning. Barnen sjunger, härmar gester, kliver in i rollerna och utforskar berättelsen med alla sinnen.

Läsning som demokrati
– Att ”marineras i sagan” handlar om så mycket mer än ordförråd. Det är en tidig skola i demokrati och delaktighet. När ettåringar märker att deras uttryck blir lyssnade på, växer deras tilltro till sig själva. I de små grupperna övar de på att ge varandra plats, lyssna in kompisarnas signaler och samarbeta. Det är centrala värden för framtidens medborgare, säger Anna-Karin Svensson.
Lässtunderna skapar också en trygghet i vardagen. Boken finns där i famnen när barnen lämnas på morgonen, och den fortsätter att leva i leken mellan de äldre och yngre barnen i läsrummet. Genom veckobrev och små hemuppgifter flyttar berättelsen dessutom in i hemmiljön.
– Vi vill att barnen ska älska litteraturen. De måste få uppleva och säga sitt utifrån sina förutsättningar, göra sin röst hörd och berätta för oss fast de inte kan prata. Vi ser det som att vi arbetar levande med böckerna, säger Anna-Karin Svensson.

Barnens fantasier leder vägen
En stor del av dagen innehåller läsning, och vid högläsning är det barnen som styr. När barnen blir fantasifulla hänger lärarna med på fantasierna i stället för att följa texten från pärm till pärm. Läsningen följer barnens gester och fantasier snarare än den tryckta texten från sida till sida.
– De berättar för både oss och varandra om sin berättelse. Man blir varm om hjärtat när man ser dem och vad det ger språkligt. För varje gång tar de för sig mer och mer och vi ser hur de utvecklas med hjälp av boken och materialet, säger Caroline Bengtsson.

Läsning skapar trygghet
En viktig funktion för högläsningen är att skapa en bra atmosfär. Alla ettåringar har inte blivit lästa för hemma, men på förskolan får de uppleva tryggheten i att krypa upp i en famn för en lässtund. När barnen kommer på morgonen vill de bli lästa för, likaså när de vaknar efter vilan.
På avdelningen finns ett läsrum där barnen ofta umgås med böckerna. De lite äldre kan ”läsa” sagan för yngre kamrater. Ibland ser lärarna sina egna gester från läsningen upprepas av barnen.

Barnen blir bokmalar
När barnen byter till en äldre avdelning kommenterar lärarna där ofta uppskattande att det är en grupp barn som ”bara vill läsa”. Intresset för böcker håller alltså i sig.
– Barnen lämnar Solen som trygga, nyfikna ”bokmalar”. Vi har visat att även de allra yngsta bär på stora berättelser, om vi bara ger dem utrymme att berätta dem på sitt eget sätt. Vi ser att vårt fokus på litteraturen leder till bättre språkutveckling, samtidigt som barnen vågar mer, pratar mer och har större tilltro till sig själva, säger Anna-Karin Svensson.

Ettåringar kan visst
Lärarna på Solen vill fortsätta på liknande sätt med andra böcker och nya barngrupper.
– Vi är väldigt glada för Stora läspriset och att vi få bidra till att sprida våra tankar om hur man tar vara på barnens intresse för litteratur. Det är roligt att få visa att ettåringar också kan ta till sig böcker. Prispengarna kan komma till nytta för att skaffa mer material och bygga ännu fler miljöer, och kanske kompetensutveckling, säger Caroline Bengtsson.

Läs mer om Stora läspriset!