Pjäser till skolan – Signe Wranérs barndramatik i Barnbiblioteket Saga

Att låta elever spela upp kortare pjäser är inget nytt i skolans värld. Tvärtom har teater varit en del av undervisningen åtminstone sedan 1500- och 1600-talen. Även i bokserien Barnbiblioteket Saga, som startades av folkskollärare och gavs ut av Svensk läraretidnings förlag, utgör pjäser en viktig del. Många av deras pjässamlingar införskaffades till skolbibliotek och sattes upp på skolor runt om i Sverige.

Signe Wranér som arbetade på förlaget mellan 1913 och 1952 brukar räknas som initiativtagare till dessa pjässamlingar. Parallellt med sitt arbete på förlaget tjänstgjorde hon som barnbibliotekarie i Stockholm. Under sina arbetspass på biblioteket märkte hon att låntagarna ofta frågade efter barndramatik, samtidigt som det var svårt att hitta pjäser som passade för samtidens barn. Här anade hon en lucka som förlaget borde kunna fylla. Det blev totalt 23 volymer mellan åren 1916 och 1962.

Sammantaget fyllde pjässamlingarna en viktig funktion för skolor runt om i Sverige. Där samlades nyskriven dramatik som var lämplig att sätta upp i skolsammanhang. Många pjäser var korta och lättillgängliga med enkla scenanvisningar och tydliga budskap. Exempelvis går Mildred Thorburn Bucks ”Varför ska man uti skolan gå? Liten tablå för skolfesten” (1941) lika bra att uppföra ”inne i skolsalen som utomhus”.

Wranér skrev också egna pjäser och många gånger under pseudonym. De flesta av dem är helt bortglömda i dag. Men de kännetecknas av hennes ambition att erbjuda en barnanpassad dramatik i det lilla formatet för de små barnen – en texttyp som nog får sägas vara lite av en bristvara i svensk barnboksutgivning än i dag.

Ett exempel är ”Luddes långa näsa? Ett kort skämt i en akt” (1941) som skrevs under pseudonymen Edit Orwe. Ett annat exempel är ”Herr Trubbnos” (1939) som är en pjäs för handdockor som skrevs under pseudonymen K.A.S. Pehr. Denna avslutas med tydliga anvisningar om hur en kasperteater kan ordnas av barnen själva.

Wranér skrev flera pjäser för skolans olika högtider. En av dem är ett femminutersstycke med den passande titeln ”Skolan är bra” (1942) under pseudonymen Signe Alvarson. Den skrevs för avslutningen i folkskolans småklasser, det vill säga årskurserna 1 och 2. Pjäsen ska enligt scenanvisningarna utspela sig på en skolgård eller i en skolsal:

Anna Lisa (läser i en bok, ser upp, grinigt):
Ingenting så gräsligt är
Som att uti skolan vara!
Om man slapp att vara här,
Om man slapp att på frågor svara!

Wranérs lekfulla bruk av pseudonymer för sitt pjässkrivande är fascinerande att följa. Det har sina rötter i förlagets historia: redaktionen hade sedan starten utgjorts av tomtar med olika namn. I sitt arbete använde Wranér pseudonymer både som översättare och som författare. Utöver dem som redan nämnts förekommer även M. Adding, Sune Ahlm, Katarina Blom, Kajsa Bohm, Siri Erman, Anna Henrikson, Anna Lerman och Tore Ljung.

Bruket av pseudonymer kan förstås på flera sätt. Dels speglar det en traditionell idé om att förläggaren bör stå i bakgrunden. Dels är Barnbiblioteket Saga en bokserie där själva bokserieformatet lyfts fram som en garant för estetisk kvalitet, pedagogisk lämplighet och kontinuitet. Att Signe Wranér står tillbaka och döljer sig bakom en mängd pseudonymer blir därmed begripligt – särskilt om man betraktar bokserien som en aktör i sig själv, lika viktig som, eller kanske viktigare än, den enskilda upphovspersonen.

Vidare läsning
Karin Helander, ”Från sagospel till barntragedi. Pedagogik, förströelse och konst i 1900-talets svenska barnteater”, Carlsson, Stockholm, 1998.
Martin Hellström, ”286 stycken ur barnteaterns oskrivna historia. Barnbiblioteket Sagas pjäser”, Makadam, Göteborg, 2023.
Wranér, Signe, ”I Sagas tjänst”, Svensk läraretidnings förl., Stockholm, 1966.

Olle Widhe är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och medverkar i Svenska Barnboksinstitutets forskningsprojekt om Svensk läraretidnings förlag. För närvarande skriver Widhe på en artikel om Signe Wranérs pseudonymer och hennes roller som redaktör, författare och översättare på förlaget.

Mer information om de forskningsprojekt om Svensk läraretidnings förlags verksamhet som pågår vid Svenska Barnboksinstitutet finns här