26 november, 2025 | Maria Andersson, Stockholms universitet / Svenska barnboksinstitutet

”Kära Fru Hammarlund!” – två brev om en folkskollärarinnas kamp för att ge eleverna rolig läsning

Det är med både ursäkter och smickrande ord som folkskollärarinnan Ragnhild Forsell inleder sitt brev till Amanda Hammarlund i februari 1914. Hon har ett halvår tidigare tillträtt sin tjänst vid en landsskola i Sävne på gränsen mellan Uppland och Västmanland där hon har hand om tjugo ungdomar. På skolan finns ett litet skolbibliotek, men när Ragnhild granskat innehållet har hon blivit besviken: ”En del av böckerna äro mycket gamla och mycket ledsamma mest ’uppbyggelselitteratur’.” Inte ens de mer nyinköpta böckerna är lockande för barn. Bristerna sammanfattas kärnfullt: ”Här finnes i hela biblioteket på omkring 40 band ingen enda Saga-del!” Därför dristar hon sig nu att rikta en bön om understöd till Fru Hammarlund, chef på Svensk läraretidnings förlag, ”i förtroende för de svenska barnens kanske bästa vän – Saga!”

Ragnhild Forsells brev finns i Saga-arkivet på Svenska Barnboksinstitutet och är ett av många rörande vittnesmål om enskilda folkskollärares engagemang för elevernas läsning i det tidiga 1900-talet. Hon föddes i Stockholm 1885 och beskriver hur hon som barn i folkskolan själv fick möta och älskade Barnbiblioteket Saga. Därför har hon tidigare introducerat bokserien på flera skolor som hon har arbetat på. I det område där Ragnhild nu är verksam finns sämre ekonomiska möjligheter och för att kunna köpa in nya böcker har hon bett syföreningen för Svenska kyrkans mission om hjälp:
”Fruarna sammanträdde under julferierna. De beslutade då, att ingenting av de 100 kr från auktionen i våras skulle lämnas till skolan då ’barnen inte läser böckerna’. Varför – förstår de tydligen inte! Nu har jag själv skänkt ett tiotal böcker av mitt eget bibliotek, och barnen läsa dem med förtjusning, men de räcka ju inte långt.”

Att Ragnhild är frustrerad över avslaget och oförståelsen från traktens damer är tydligt. Inte heller hennes ansträngningar att få barnen att prenumerera på bokserien har lyckats, då ”bönderna här äro fattiga, och dessutom känna de ju ännu ej alls till, att det finns något så roligt som Saga”. Hon ser ingen annan råd än att vända sig till Amanda Hammarlund: kanske kunde redaktionen för Barnbiblioteket Saga tänka sig att skänka några band?

Svensk läraretidnings förlag engagerade sig redan från början i såväl barnens läsning som skapandet av skolbibliotek. En del av intäkterna från Barnbiblioteket Saga delades ut för att bygga upp bibliotek och förlaget understödde även fattigare skolområden genom donationer av böcker. En av dem som fick motta en gåva blev skolbiblioteket i Sävne. Amanda Hammarlunds svar finns inte bevarat, men enligt blyertsanteckningar på Ragnhild Forsells första brev kan gåvan ha innehållit såväl Saga-böcker som tidskrifter såsom Fågel Blå och Silvervit till ett värde av tio kronor.

Att donationen skänkte stor glädje råder det i varje fall inget tvivel om. Ragnhild Forsells tackbrev skrivet i april 1914 berättar om ”barnens strålande jubel” och den betydelse som Amanda Hammarlunds svar fått för henne personligen:
”Mottag kära Fru Hammarlund, mitt överfulla hjärtas varmaste tack! Jag gick här och kände mig så ensam i ödemarken, då Fru Hammarlunds brev kom och lyste upp i min lilla vrå. Och jag kände då, att vi stå ej så ensamma som det ibland känns.”

Många var de folkskollärare på landsbygden som levde ett relativt fattigt och isolerat liv vid 1900-talets början. För Ragnhild Forsell innebar kontakten med Amanda Hammarlund och Svensk läraretidnings förlag att hon blev delaktig i ett större sammanhang och kände sig lite mindre ensam. De gav henne också värdefullt stöd i det arbete hon brann för – att väcka barnens läslust genom roliga böcker.

Vidare läsning
Mer att läsa om Amanda Hammarlunds och Svensk läraretidnings förlags engagemang i folkskollärarnas arbete och barns tillgång till litteratur finns i Lena Kårelands tidigare inlägg på denna blogg, ”Amanda Hammarlund – förlagschef, läsfrämjare, pionjär”, samt i en artikel av Lena Kåreland som publiceras inom kort i tidskriften Barnboken – tidskrift för barnlitteratur

Mer information om de forskningsprojekt om Svensk läraretidnings förlags verksamhet som pågår vid Svenska barnboksinstitutet finns här