Julmöten och födelsedagsfirande

När Ellen Key fyllde 60 år den 11 december 1909 hyllades hon storslaget i Dagens Nyheter. Bland de som skrev hyllningstexter återfinns både gamla elever och vänner från Keys tid i Stockholm. Elin Brandell, som senare blev journalist och del av Ligan, var en av dem.

När Brandell senare tänkte tillbaka på sin skoltid, så var det tant Ellen, ”den snällaste af alla jordens lärarinnor” och inte den berömda författarinnan, som hon såg framför sig.

Ellen Key, 1899, Fotograf: okänd, Nordiska museet

Amalia Fahlstedt ger på samma uppslag i tidningen sin bild av Ellen Key. Det hon framför allt betonade var Keys betydelse för föreningen Tolfternas samkväm för kvinnor från olika yrkesområden, Tolfterna. Det var Fahlstedt som tillsammans med Ellen Key och Elna Trenow bildade Tolfterna år 1892.

Tolfternas verksamhet gick ut på att samla kvinnor från olika samhällsklasser för att tillsammans samtala och lära känna varandra. Utgångspunkten var inte en kulturell gärning, utan det handlade, enligt Fahstedt, ”om ett andligt behof […] hos de olika samhällslagrens representanter att blicka hvarandra en smula in i själen och göra sig förstådda”.

Det handlade alltså om att skapa en mötesplats som sammanlänkade Stockholmskvinnor från olika yrkes- och klasstillhörighet. Med tiden kom Tolfterna utvecklas till en sammanslutning där både socialpolitiska frågor som musikprogram stod i fokus. Genom de tankeutbyten som uppstod på träffarna var förhoppningen att den borgerliga och den socialistiska kvinnorörelsen skulle närma sig varandra.

Från början gick diskussionerna trögt, det var svårt för arbeterskorna som kom att ta till orda i gruppen av de mer bemedlade kvinnorna som hade bjudit in. Samtidigt poängterade Ellen Key att det var viktigt att det inte blev ”en tillställning för arbeterskor” utan ett ”enkelt samkväm med dem”.

Julkort, Bohusläns museum

Det var inte alltid lätt att få till en känsla av samhörighet. Vilket inte minst träffarna vid juletid vittnade om.  Inför julen 1893 frågade sig Nanna Bendixon vad man skulle göra för att få till tankeutbyten mellan samhällsklasserna när de inbjuda arbeterskorna var 5 gånger så många, som inbjudarinnorna. Enligt Bendixon kunde man lätt få uppfattningen att möten mer blev en form av fattigbjudning än ett möte, inte minst när det också delades ut julklappar till arbeterskorna.

Att julklappar kanske inte var det bästa om man skulle få till ett samtal över samhällsklasserna, höll Ellen Key med om. Förslaget blev att man i stället för ge bort gåvor skulle se till att bjuda hem några arbeterskor i taget för att på så sätt lära känna varandra bättre.

På Tolfternas julmöten minskade med tiden klapputdelningen. Istället ägnade man mer tid åt att dansa runt granen och fira lucia. För att kunna ge något till de behövande familjerna inför jul, såg man ändå till att arbeterskorna kunde ta med sig den mat som blev över hem. På så sätt kunde mötena fortsätta utan att det kändes allt för mycket som en fattigbjudning.

Vidare läsning

Brandell, Elin, ”Tant Ellen”, Dagens Nyheter, 11 december 1909.

Dagens Nyheter, ”Till Ellen Key på sextioårsdagen”, 11 december 1909.

Eskilsson, Lena, ”Anna Whitlock”, SKBL.

Fahlstedt, Amalia, ”Tolfterna”, Dagens Nyheter, 11 december 1909.

Linder, Gurli, Sällskapsliv i Stockholm under 1880- och 1890-talen: några minnesbilder, Norstedt, Stockholm, 1918,

Ney, Birgitta, Elin Brandell, SKBL.

Pauli, Hanna, ”Kära Ellen Key, Dagens Nyheter, 11 december 1909.

Ringarp, Johanna, ”Fattigbjudning eller kunskapsförmedling? Stockholms arbetarkvinnors möte med Tolfterna”, i Hill, Niklas & Schoug, Aron (red.), Lärande i civilsamhället: en forskarantologi, Trinambai, Stockholm, 2020.