Amanda Hammarlund – förlagschef, läsfrämjare, pionjär

Amanda Hammarlund hör till den första generationen kvinnor som trädde ut i offentligheten runt sekelskiftet 1900. När hennes man, Emil Hammarlund, hastigt avled 1910 tog hon över hans roll som verkställande direktör för det framgångsrika Svensk läraretidnings förlag. Därmed blev hon också pionjär som en av Sveriges första kvinnliga förlagschefer i den då helt mansdominerade förlagsvärlden.

Det var vid tiden ovanligt att kvinnor ägnade sig åt affärsverksamhet, förde ekonomiska förhandlingar, diskuterade utgivningsvillkor och honorar – och framför allt var det ovanligt att de gjorde det på ett så framgångsrikt sätt som Amanda Hammarlund.

Liksom sin man var hon folkskollärare till yrket. Hon föddes 1854 i Varv, en socken i Tidaholms kommun i östra Västergötland. Också fadern, Carl Magnus Nilsson, var folkskollärare samt klockare och organist, och i familjen Nilsson föddes åtta barn, varav Amanda var nummer fem. Sina studier till folkskollärare bedrev hon vid seminariet i Skara, inte långt från hemmet. Efter kortare tjänstgöringar som lärare i Kristianstad, Finspång och Norrtälje kom hon 1878 till Göteborg. Där arbetade hon fram till sitt giftermål med Emil Hammarlund 1886. Båda kom från enkla förhållanden men blev inflytelserika och förmögna.

Åren runt sekelskiftet 1900 fanns ett brett intresse för barnlitteratur och barns villkor i samhället, och en ny typ av litteratur för de unga utvecklades i takt med en förändrad syn på barnet och på barndomen. Svensk läraretidnings förlag hade en central roll i denna utveckling och Amanda Hammarlund arbetade outtröttligt för att främja barns läsning.

Hennes mångåriga inflytande på svensk barnboksutgivning var betydande. Hon var en spindel i dåtidens barnboksnät och hade som förlagschef kontakt med de flesta av samtidens främsta författare och konstnärer, såväl inom kulturområdet för vuxna som för barn, exempelvis Elsa Beskow, Selma Lagerlöf, Carl Larsson och Jenny Nyström.

Skickligt drev hon igenom sina önskemål, och hennes känsla för kvalitet förenades med en intuitiv förståelse för vad som gick hem hos barn. Hennes ekonomiska begåvning tog sig uttryck i en förmåga att kombinera den sparsamhet hon var känd för med en flott generositet när så passade sig, beroende på person och tillfälle. ”Jag betalar vad som helst”, skriver hon exempelvis till Carl Larsson, när hon absolut vill ha en teckning av hans penna.

I dag är Amanda Hammarlund ett för många okänt namn medan betydligt fler har hört talas om Barnbiblioteket Saga, förlagets allra mest framgångsrika bokserie. Det har delvis sin förklaring i att hon inte syntes mycket i offentligheten och inte deltog i den aktuella debatten om barnlitteratur vare sig genom föredrag eller artiklar i pressen.

Hennes intresse för kvinnofrågor ger sig dock tillkänna i flera sammanhang. Under sin tid som lärare i Göteborg var hon 1884 med om att grunda Göteborgs kvinnoförening, tänkt som en motsvarighet till Fredrika Bremerförbundet som tillkom samma år. Hon var också med i Kvinnoklubben i Stockholm, en sammanslutning som skulle verka över klassgränserna och stå vid sidan av politiken. Livet igenom behöll hon också sitt engagemang för folkskolans kvinnliga lärare och var en av initiativtagarna till grundandet av Sveriges folkskollärarinneförbund 1906, som stred för att förbättra de kvinnliga lärarnas villkor. Så länge hon kunde och orkade deltog hon i deras möten i Stockholm.

Men det var först som sist arbetet på förlaget som tog Amanda Hammarlunds tid i anspråk, och hon verkar ha trivts i sin direktörsstol vid det stora skrivbordet på Barnhusgatan 8 i Stockholm. Där blev hon kvar fram till sin död vid 81 års ålder 1935.

Att följa hennes gärning ökar vår förståelse för svensk barnboksutgivning och kulturhistoria under 1900-talets första decennier. Hennes insatser speglar såväl den pedagogiska debatten och den kulturella utvecklingen som kvinnans historia och förhållandena inom bokmarknaden. Hennes insats för den svenska barnboken har beskrivits som en kulturbragd. Utan tvivel utgör den en viktig pusselbit i den svenska barnlitteraturens historia.

Vidare läsning:
Den svenska barn- och ungdomslitteraturens historia 1–2, red. Boel Westin och Åsa Warnqvist (Natur & Kultur, 2024)

Läs mer om forskningsprojekten