En skola för alla?

”En skola för alla blir en skola för ingen”. Så löd rubriken på en artikel i Svenska Dagbladet under påskhelgen. Rektorn på en skola i Stockholmsområdet säger att anledningen till den relativt nystartade skolans framgång är att den har en homogen elevsammansättning.

Kommunala gymnasieskolor har på senare år blivit elitskolor. Dessa skolor har höga intagningspoäng och vänder sig till studiemotiverade elever med siktet inställd mot fortsatta högre studier.

Sedan 1990-talet har ”Skolmarknad” blivit ett ord mångas läppar. Det handlar om att en konkurrensliknande situation där såväl skolans renommé som elevernas studiemeriter leder till utbildningsvalets komplexitet. När det gäller gymnasievalet är det än mer komplext än valet av grundskoleplats. Inte minst i de större städerna, där man förutom skola kan välja mellan en rad olika program med olika inriktningar.

Föräldrarnas inkomst och etnicitet har fått en allt större betydelse för vilken utbildning som barnen får. Detta då högutbildade föräldrar har lättare att dels söka rätt information när det gäller vad som är en bra skola. Till exempel om det finns många behöriga lärare. Dels kan ge barnen det stöd de behöver för att få godkända respektive höga betyg. Detta sammantaget har gjort att differentieringen av vilka elever som går på vilken gymnasieskola har ökat.

Qvarnholmens skola, LDNG2008-0669, Stockholms läns museum.
Fotograf: Elisabeth Boogh

Kan inte då det livslånga lärandet och möjlighet till omskolning leda till att de som har fått en sämre start kan ta igen detta senare? Måhända går det. Men i en kommande avhandling visas att elever som har gått i vinstdrivande friskolor, där antalet obehöriga är högre, längre fram i livet tjänar sämre än de som gått i kommunala gymnasieskolor.

Skolkommissionens definition av den kompensatoriska svenska skolan, känns långt borta. 1948 skrev man fram att det var viktigt att det var barnens läggning ej föräldrarnas sociala eller ekonomiska ställning som skulle stå i fokus.

1962 togs beslutet om införande av grundskolan. De tidigare homogena elevunderlaget som hade funnits i läroverken ersattes av mer heterogena elevgrupper. Alla såg dock inte positiva på denna utveckling. I en motion till riksdagen 1962 beskrev högerns riksdagsledamot Sixten Palm hur en rektor menade att den förändrade skolorganisationen hade inneburit att de ”s k. snillena […] satt i ett hörn av klassrummet och läste, medan de praktiskt begåvade eleverna satt i ett annat hörn och sköt med slangbåge på de teoretiskt inriktade kamraterna”.

Även i SIA-utredningen diskuterades också utmaningen som det heterogena elevunderlaget innebar. Inte minst för lärarna som behövde förhålla sig elevernas skiftande behov och begåvning. Argumentet att det är svårt att samtidigt undervisa elever som knappt har godkända betyg tillsammans med de som är mer högpresterande liknar det som framkommer i den tidigare refererade artikeln i Svenska Dagbladet.

Är den svenska skolan då en skola för alla? Det är en fråga som fortsatt behöver diskuteras. Kanske är det så att skolan egentligen aldrig har varit det, utan att det bara har varit en långtgående politisk föresats? I skollagen är det dock tydligt framskrivet att alla elever ska ha lika tillgång till en likvärdig utbildning. Det är något att ta fasta på.

Vidare läsning

Berg, Petter, ”Schooling for Profit: Long-run Effects of Privet Providers in Public Education”, arbetstext, 3 mars 2026.

Forsberg, Håkan, Kampen om eleverna: Gymnasiefältet och skolmarknadens framväxt i Stockholm, 1987–2011, Diss. Uppsala universitet, Uppsala, 2025.

Larsson, Elsa, ”En skola för alla blir en skola för ingen”, Svenska Dagbladet, 5 april 2026.

Larsson, Germund & Ringarp, Johanna, ”FAN TA SIA: Skolk, stök och skolleda i 1970-talets skolkrisdebatt”, Landahl, Joakim, Sjögren, David & Westberg, Johannes (red.), Skolans kriser: Historiska perspektiv på utbildningsreformer och skoldebatter, Nordic Academic Press, Lund, 2021.

Letmark, Petter, ”Elever i vinstdrivande friskolor tjänar sämre som vuxna”, Dagens Nyheter, 7 april 2026.

Riksdagens protokoll 1962:22, Andra kammarens protokoll 22 maj 1962, Riksdagen, Stockholm 1962.

SFS 2010:800, Skollagen.

SOU 1948:27, 1946 års skolkommissions betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling, Ecklesiastikdepartementet, Stockholm, 1948.

SOU 1978:4, Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömningsunderlag. Betänkande av utredningen om skolans inre arbete – SIA, Utbildningsdepartementet, Stockholm, 1978.