Vid tröskeln. Om läraruppdraget vid skolstarten

Tusentals förväntansfulla sexåringar har nyss klivit in genom skolans dörrar för första gången. Ryggsäckar sitter lite för stora på ryggen, blickar pendlar mellan nyfikenhet och nervositet. Fjärilar i magen blandas med stolthet över att äntligen börja skolan. En av de mest betydelsefulla stunderna denna dag är mötet med den nya läraren. Där och då börjar en relation som de flesta minns i resten av sina liv.

För läraren är skolstarten också något särskilt. Att stå inför en ny grupp elever och hälsa dem välkomna till skolan är både spännande och utmanande. Uppdraget att ta emot nybörjare har sett väldigt olika ut genom den enade skolans historia. Från observerande gränsbevakare till inkluderande vägledare, med ett växande ansvar för kartläggning och kunskapsmätning. Skolstartens pedagogiska ritualer säger mycket om sin tid.

Skolmognadsprov inledde ofta skolstarten på 1940- och 50-talet. Läraren var då observatör och testledare, särskilt utbildad för att leda kognitiva prov och dokumentera varje detalj i barnets uppträdanden och prestationer. Greppet om pennan, hållningen på stolen, koncentrationen, samspelet med andra. Allt antecknades noggrant. I många fall skedde dessa prövningar redan innan den officiella inskrivningen, och innebar för många barn det första besöket i skolan, och det första mötet med ”fröken”.

Resultaten från skolmognadsprövningarna bedömdes grundligt. Svar och noteringar sammanställdes av läraren i blyertsritade stapeldiagram, och den samlade poängsumman var avgörande för barnet. Den som inte bedömdes vara skolmogen kunde bli hemskickad igen, med uppmaning att vänta ett år med skolstarten.

Skolmognadsprov Adolf Fredriks folkskola, Stockholm. 1950. Fotograf: Yngve Karlsson. Källa: Stadsmuseet i Stockholm.

Skolmognadsproven levde kvar när den nya grundskolan infördes på 1960-talet, men allt fler började tvivla på dem och kritiken växte. Kunde verkligen ett kort test säga något om ett barns förmågor? Och ledde den sortering de medförde verkligen till önskad homogenitet i undervisningsgrupperna? De ökande behoven av olika former av specialundervisning gav en annan bild, och nya synsätt växte fram.

På 1970- och 80-talet handlade lärarens uppdrag vid skolstarten om en noga planerad, lång och mjuk inskolning för nybörjarna. Fokus låg på att lära känna alla barn, bygga relationer och skapa en klassrumsmiljö som passade många olika behov. Läraren blev mer av en relationsskapare än en kontrollant.

Lärarinna med sina elever i skolsal. Pålsundsskolan, Vaxholm 1970-1980. Fotograf: Karl-Erik Granath. Nordiska Museet, NMA.0034496.

När 1990-talets skolval och marknadsanpassning slog igenom förändrades skolstarten igen. Förskoleklassen infördes och skolstarten blev mer flexibel. Föräldrar kunde välja skola, och konkurrensen satte press på både skolor och lärare. Uppdraget var nu inte bara att ta emot barnen i den skolförberedande sexårsverksamheten, utan även att vinna förtroende i en allt mer marknadsliknande miljö.

Under 2000-talets första decennier ökade kraven på dokumentation och tidig identifiering av elever i behov av särskilt stöd, som en konsekvens av allt större fokus på kunskapsmätningar och betyg. Skolstarten blev början på en lång kedja av obligatoriska och standardiserade bedömningar. Läraren förväntades inte bara välkomna barnen, utan också värdera deras språkliga, matematiska och sociala färdigheter, nästan från dag ett. Introduktionen som en gång handlade om att skapa trygghet har i dag fått den parallella funktionen att kartlägga, mäta och registrera.

Uppdraget att möta en ny elevgrupp vid skolstarten har sammanfattningsvis gått från att vara en fråga om att pröva och sortera, till att handla om att inkludera och differentiera, men även att bedöma och behovsanpassa insatser. Trots skillnaderna finns en tydlig röd tråd. Lärarens roll har alltid samspelat med olika tolkningar av vad det innebär att bli elev.

När läraren i dag hälsar välkommen till klassrummet bär hen med sig ett historiskt arv av normer och ideal. Mottagandet av en ny elevgrupp är en avgörande start för barnen, men även en påminnelse om skolans ständiga förhandlingar mellan politiska mål och individuella förutsättningar.

Vidare läsning:

Ahlgren, Anna, Att bli elev: En genealogisk studie av skolstartens normaliserande villkor. Doktorsavhandling, Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet, Stockholm, 2025.