Vilka skolämnen som har varit viktigast har självfallet skiftat genom historien. I dagligt tal brukar man idag benämna svenska, matematik och engelska som grundskolans kärnämnen, eftersom det krävs godkänt betyg i dessa ämnen för att kunna antas till ett gymnasieprogram. På gymnasiet talar man sedan läroplanen från 2011 (Gy 2011) istället om gymnasiegemensamma ämnen, vilka inkluderar engelska, historia, idrott och hälsa, matematik, naturkunskap, religionskunskap, samhällskunskap och svenska/svenska som andraspråk. Detta är ämnen som ingår i alla gymnasieprogram.

Går man längre tillbaka i historien var det helt andra ämnen som var viktiga. I 1700-talets trivialskolor och gymnasier var det istället ämnen som exempelvis teologi, grekisk grammatik och Nya testamentet, universalhistoria, logik, retorik och musik som stod på schemat och gällande matematiken var det bara de som gick i den särskilda räkneklassen (apologistklassen) som ägnade sig åt det ämnet innan gymnasium. I övrigt förutsattes det också att pojkarna redan kunde läsa (på svenska) när de började skolan, så fokus låg istället på att lära sig läsa och skriva på latin när man började i den lärda skolan.

I den folkskolestadga som kom 1842 var det till viss del andra ämnen som pekades ut som särskilt viktiga. För även om folkskolläraren förutsattes kunna undervisa i en rad olika ämnen såsom geografi, historia, geometri och naturlära fanns det något som brukar benämnas minimikursen. Det innebar att för de barn som av fattigdom eller svårighet att lära sig inte kunde ta del i undervisningen fullt ut, begränsades kunskapskravet till att barnen skulle lära sig läsa, kristendom och biblisk historia, kyrkosång (med undantag för dem som inte kunde sjunga) samt skriva och de fyra räknesätten. I praktiken var det ytterst få folkskolor som erbjöd mer än denna minimikurs när folkskoleundervisningen etablerades i mitten av 1800-talet.

Under 1800-talet började även den lärda skolan att förändras vilket ledde till att 1700-talets trivialskolor och gymnasier ersattes av vad som i slutet av 1800-talet kallades för högre allmänna läroverk. I den processen var det andra ämnen som börjades anses lika viktiga eller till och med viktigare än latin. Exempelvis fick tyska och franska en starkare ställning tillsammans med matematik och naturvetenskapliga ämnen.

Vid 1900-talets början fick man även skolämnen som handlade om samhället. I folkskolan introducerades ämnet hembygdskunskap år 1919 och året dessförinnan hade man i den fortsättningsskola som följde på folkskolan infört ämnet medborgarkunskap medan man 1927 införde samhällslära som en del av läroverkens historieundervisning. Ämnena medborgarkunskap och samhällslära ersattes under 1950-talets enhetsskoleförsök och 1960-talets grundskola av ämnet samhällskunskap.

Bland andra förändringar under 1900-talet kan nämnas kristendomsämnets förändrade roll och tillkomsten av engelska som det första främmande språk som skolbarnen möter. Allt sedan folkundervisningen tog sin början hade kristendom varit skolans främsta ämne och det var först på 1960-talet som det tappade denna ställning och 1969 ersattes ämnet av religionskunskap. Ett ämne som istället blev viktigare under 1900-talet var engelska. Fram till och med andra världskriget hade det ämnet haft en ganska undanskymd roll i svensk skola. I och med enhetsskoleförsöket och grundskolan kom engelska dock att introduceras redan i fjärde klass och sedan 1994 är engelska något som barnen möter redan när de börjar skolan.

För den som vill veta mer om skolämnenas utveckling hänvisas till del III i Esbjörn Larssons och Johannes Westbergs (red.) Utbildningshistoria – en introduktion som tar upp skolämnena religionskunskap, svenska, klassiska och moderna språk, matematik, naturvetenskap, historia, samhällskunskap, musik samt idrott och hälsa.