Anledningen till att man 1964 fattade beslut på riksdagen om att studentexamen skulle tas bort hade enligt Olof Pettersson inga ideologiska förtecken, utan skälen var snarare praktiska. Ett sådant utgjordes av den kraftiga expansionen av inte bara antalet gymnasieelever utan även av dem som läste vidare. För att hantera denna problematik sågs gymnasiebetygen som ett bättre instrument än studentexamen för antagning till högre utbildning. Studentexamen  kritiserades nämligen för att den inte gav någon rättvis bedömning av gymnasisternas kunskaper, dels då kunskaperna bara kontrollerades vid ett tillfälle, dels för att det fanns brister i jämförbarheten mellan examen på olika orter. En annan kritik var att studentexamen tog väldigt mycket tid från undervisningen.

Ser man till stödet för borttagandet av studentexamen var det brett. Det var i stort sett bara organisationer på högerkanten som argumenterade för att behålla studentexamen. Gällande högskolevärlden var man splittrad. Uppsala universitet ville behålla ordningen medan representanter från Stockholms universitet och Karolinska institutet gärna såg en förändring.

För vidare läsning rekommenderas Olof Petersson, Studentexamen, Stockholm 2010.