De första lärarinnorna på folkhögskolornas kvinnokurser hade själva fått sin utbildning genom privatundervisning i hemmet och genom privata flickskolor.

Innehållet i folkhögskolornas kvinnokurser kretsade kring en traditionell borgerlig syn på kvinnans plats i hemmet. Det undervisades till exempel om hushåll, trädgård, barnavård och handarbete. Även litteratur och musik kunde höra till undervisningen.

De första kvinnokurserna gick som sommarkurser eller kvällskurser och utgjorde en ganska marginell del av de framväxande folkhögskolornas verksamhet. Själva undervisningen behövde alltså ordnas med rätt knappa medel – och där blev fruarna till folkhögskoleföreståndarna viktiga resurser. Det finns flera exempel som vittnar om att dessa kvinnor, gifta med någon föreståndare på en folkhögskola, var drivande både i att organisera och själva undervisa på kvinnokurserna. Gemensamt för dem var att de själva kom från bildade familjer och drevs av eget stort samhällsengagemang.

Förutom att undervisa på kvinnokurserna hade dessa kvinnor också stort ansvar för att driva hela folkhögskolan som ett hushåll. De kallas ofta ”folkhögskolemödrar”, vilket ju verkligen visar hur idén om kvinnans moderliga ansvar hade en nyckelplats i folkhögskolan under 1800-talet.

Exempel på pionjärkvinnor i svensk folkhögskola är Hedvig Holmström, Cecilia Bååth-Holmberg och Hanna Odhner.  Du kan läsa om dem på Svenskt Kvinnobiografiskt lexikon.

Läs mer:
Fredholm, Signe (1943), ”Kvinnliga pionjärer inom svensk folkhögskola” i: Svensk folkhögskola under 75 år. Red. Karl Hedlund. Stockholm, s. 216−230

Larsson, Berit (1997). Ljus och upplysning äfven för qvinnan: kvinnors medborgarbildning i den svenska folkhögskolan 1868-1918. Anamma.

Rydbeck, Kerstin (2005). Från kvinnliga kurser till kvinnokurser. Folkhögskolan och verksamheten för den kvinnliga eleverna fram till idag–exemplet Bollnäs: Delrapport från en större undersökning om folkbildning och genus. In Konferenspaper framlagt vid Svenska historikermötet i Uppsala 22-25 maj 2005